I Juni 1865 köpte John Smith Glenfarclas Distillery. Från den dagen drivs företaget helt oberoende av stora koncerner av hans ättlingar. Man producerar en klassisk Speyside-whisky med tydliga sherry-influenser. Då jag uppskattar en välbalanserad sherrylagrad malt, har jag många gånger sneglat på Glenfarclas utan att för den skull komma till skott och införskaffa en hel flaska. Några gånger har den såklart halkat ned vid en välsorterad bardisk men då under viss smakpåverkan av tidigare intagna pilsner med mera. Nu fick jag emellertid chansen att i lugn och ro prova Glenfarclas 12-åriga whisky som de själva beskriver som en bra inkörsport till destilleri-identiteten.

Doft: Givetvis tydlig sherry, torkade frukter som russin. Lite syrlig Äpplejuice och kryddor kan anas tillsammans med en mycket svag rökighet.

Smak: Förvånansvärt fruktigt fyllig trots att den “bara” har lagrats i 12 år. Sherrysöt och lite bränd kolasmak som kompletteras av kryddor som t.ex nejlika. Tillsammans med russindoften ger den nästan en liten julkänsla.

Eftersmak: Medellång och trevlig, men här kan man gissa att ett antal år till på fat förmodligen skulle skapa något magnifikt.